• yrsel eller illamående,
• andnöd eller ont i bröstet,
• domningar eller myrkrypningar,
• svaghetskänsla,
• koncentrationssvårigheter,
• förströddhet,
• ouppmärksamhet.

År 2006 kom en ny studie av påverkan av 3G som sägs vara en "upprepning" av TNO-studien (Regel et al. 2006). Studien var till stor del var finansierad av mobilindustrin. Forskarna i den schweiziska studien hävdar att inga effekter sågs av 45 minuters exponering för 3G. Studien säger därför inget om effekter av dygnetruntexponering, vilket forskarna också poängterar. Studien jämförde en grupp "känsliga" med en grupp som inte känner symtom av strålningen. Flera som deltog i de schweiziska försöken har efteråt protesterat mot det redovisade resultatet: de hävdar att de visst fick symtom, bland annat huvudvärk efter den korta exponeringen, vilket de vittnat om i schweizisk press. Forskningsledaren Achermann medger i en intervju med tidningen K-Tipp (12 juni 2006) att en del försökspersoner rapporterade symtom, men "det stora flertalet av försökspersoner rapporterade inga eller mindre symtom". Totalt var antalet försökspersoner 117. Inga personer med sömnstörningar (det vanligast förekommande symtomet bland personer som rapporterar symtom av mobilmaster) tilläts delta. Forskarna annonserade också efter försökspersoner. Inga objektiva metoder finns för att särskilja falskt känsliga från reellt känsliga. En stor brist är alltså att man gjort statistiska beräkningar utifrån en grupp som man inte säkerställt är representativ för gruppen "känsliga".

Trots att det motsatta hävdas, bekräftar denna studie TNO-studien: Strålning från antenner ger symtom hos känsliga individer trots kort exponering långt under gällande gränsvärden.

I en studie från Österrike (Oberfeld, 2005) exponerades 12 personer för strålningen från en GSM antennanläggning på 80 meters avstånd. Den elektriska aktiviteten i hjärnan mättes med hjälp av EEG och visade signifikanta förändringar då personerna exponerades för strålningen jämfört med när de skyddades bakom avskärmning. Personerna upplevde också symtom i form av hjärtklappning, obehag, yrsel, andnöd, nervositet, oro, huvudvärk, öronsus, värmekänsla.
Läs mer om denna studie.

I en annan studie, från Salzburg, redovisas på delstatens hemsida resultat som visar att immunsystemet påverkas negativt av strålning från mobilmaster (Hacker et Pauser 2007). 57 försökspersoner som exponerades i ett rum som täcktes av strålning från GSM 900, 1800 samt 3G, fick förändringar på olika immunologiska markörer och stressmarkörer vid 50 minuters exponering, jämfört med när rummet avskärmades från strålningen. Strålningsnivån var maximalt 3 mW/m², vilket exempelvis är 3000 gånger lägre än SSIs gränsvärde för 3G. Studien kommer att publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Forskarnas slutsats är att Salzburgs rekommenderade gränsvärde på 1 mikroW/m² (10 miljoner gånger lägre än SSIs) är motiverat, samt att "långtidsexponering för strålning från mobiltelefonantenner kan orsaka kronisk stressbelastning som på lång sikt kan orsaka negativ hälsopåverkan eller skada".

I den grupp som hade lägst strålningsnivå, det vill säga 0,01 mW/m2 (lika med Salzburgs gränsvärde utomhus) var 70 % besvärsfria. I den grupp som hade högst strålningsnivå (totalt 99 personer) var endast enstaka symtomfria, medan nästan 80% led av sömnstörningar, trötthet eller var depressiva och 70% av de 99 personerna led av minnes- och koncentrationsstörningar . Dessa personer exponerades för strålningsnivåer som var cirka 10 000 gånger under SSIs gränsvärde för 3G. I den lägst exponerade gruppen hade endast 10% motsvarande besvär. Läkarna konstaterade ett tydligt samband mellan ökade ohälsobesvär, sk mikrovågssyndrom, och ökad strålningsnivå.

Resultatet visade att huvudvärk (23,5%), minnesstörningar (28,2%), irritation (27,1%) och sömnproblem (23,5%) var de symtom som ökade mest i den exponerade gruppen jämfört med kontrollerna.

Två forskare från Israel har gjort en studie av cancerförekomst i närhet av en GSM-mast i Israel (Wolf et Wolf, 2004). De fann en förhöjd cancerförekomst bland de som bodde i en 350 m radie från masten. Jämfört med resten av befolkningen var cancerrisken 4 ggr högre.

I början av februari 2008 presenterade Dr Gerd Oberfeld, vid Salzburg Health Department en studie av risken för cancer i närhet av en mobilmast som varit i drift mellan 1984 och 1987. Forskarna har antagit att latenstiden för cancer är fem år. Cancerförekomsten runt masten i en radie av 1200 meter mellan 1989 och 2002 har därför analyserats. Beräkningar av de strålningsnivåer som människorna i närheten av masten utsatts för har gjorts med hjälp av avancerad utrustning. Resultatet visar att de som exponerats för nivåer över 1 mW/m2 har 8,5 ggr ökad risk för cancer. Det är tusentals gånger under det svenska gränsvärdet. De som exponerats för nivåer mellan 100-1000 mikroW/m2 har 3,4 ggr % ökad risk för cancer. Risken har beräknats utifrån de som hade den lägsta strålningsintensiteten utanför sina hus, mindre än 10µW/m2.

Under februari 2008 kommer rapporten att granskas vid ett extra sammanträde vid det österrikiska hälsodepartementet.

Men forskningen visar något annat:

1. Ha et al. 2007: risk för leukemi mer än fördubblad för barn under 15 år inom 2km från radiomast.

2. Park et al. 2004: Boende inom 2 km från masten hade förhöjd risk för cancer +70% jämfört med boende längre bort än 2 km. Leukemirisken var 70% högre inom 2 km och när forskarna tittade enbart på yngre personer var risken ännu mer förhöjd: 129% för barn 0-14 år och 144% för ungdomar 15-30 år.

3. Hooking 1996: förhöjd risk för barnleukemi i tre kommuner i norra Sydney som låg närmast tre TV-master jämfört med 6 kommuner som låg på längre avstånd. Risken för leukemi hos alla boende i de tre närmsta kommunerna var +24%. För barn var risken för leukemi ökad med 58%, dödligheten i barnleukemi var +132%.

4. Michelozzi 2002 : risken förhöjd leukemi med 120% för barn boende inom 2 km från radiosändaren (men denna analys är baserad på få fall). Även för män var risken att dö i leukemi förhöjd inom 2 km.

6. Mascarinec 1994: fördubblad risk för barnleukemi inom 4 km från radiomasten.

7. Kolodynski, Kolodynska 1996: Studie på barn i Lettland (Skrunda radiostation). Minnet och inlärningsförmågan negativt påverkad hos barn som bodde i närhet av sändaren jämfört med kontrollgrupp.

8. Altpeter et al 1995: Sömnproblem och andra symtom som nervositet, oro, ledvärk, trötthet och svaghet ökade med ökad strålningsnivå från radiosändaren i Schweiz (Schwarzenburg). Även användning av sömnmedel ökade i närhet av radiosändaren. Både hos kor såväl som hos människor ökade sömnhormonet melatonin när sändaren stängdes av och visade ett dos-respons-samband. Forskarnas slutsats var: Sändaren har en direkt effekt på sömnen. Se diagram, där A är högst exponerade gruppen, B näst högst och C den lägst exponerade gruppen:

I tre av de studier som ingår i ett forskningssamarbete mellan olika länder, Interphone, har man även konstaterat en förhöjd risk för elakartad hjärntumör efter 10 år då analys görs av risk i förhållande till vilken sida som telefonen använts vid. (Lönn et al. 2004, Shuz et al. 2006, Hepworth et al. 2006). I januari 2007 publicerades resultat från Interphone (Lahkola et al. 2007) som visade en 40%-ig ökad risk för elakartad hjärntumör. Hardell och medarbetare publicerade i april 2007 en samlad analys av samtliga 16 då tillgängliga studier på mobiltelefonanvändning och risk för hjärntumör. Slutsatsen var att risken för hörselnervstumör är förhöjd 2,4 gånger efter 10 års latens vid samma sida som telefonen använts. För hjärntumör är risken fördubblad, efter 10 år vid samma sida som mobilen använts (Hardell et al 2007).

Igor Belyaev vid Stockholms Universitet har funnit att när celler exponeras för 3G strålning, långt under gällande gränsvärden, under 1 timma ses effekter som kvarstår i 72 timmar. Cellerna reagerade med stressrespons och fick svårare att reparera DNA-skada.

Vid Szeged Universitetet i Ungern har Dr Imre Fejes undersökt 221 män. Han fann att de män som ofta använde mobiltelefoner, hade nästan 30% lägre spermieantal och högre andel spermier som rörde sig onormalt. Amerikanska forskare bekräftade resultaten år 2006 (Agarwal et al. 2006) i en studie av 364 män. De fann att "användande av mobiltelefon är starkt förknippad med en försämrad spermiekvalitet". Resultaten upprepades år 2007 (Wdoviak et al.) då polska forskare publicerade en studie som undersökt spermiekvaliteten hos 304 män. Spermiernas kvalitet och rörlighet var kopplad till användningen av mobiltelefoner. Davoudi et al (2002) studerade 13 mäns spermiekvalitet efter fem dagars mobiltelefonanvändande. De observerade en ökning av andelen spermier som rörde sig långsamt. Weyandt et al. (1996) konstaterade på 90-talet att män som arbetade med radar (mikrovågor) hade lägre spermieantal.

Amerikanska forskare (Yan et al.) publicerade år 2007 resultat som visade samma påverkan på spermier hos möss. Mössen som exponerats 6 timmar dagligen för strålning från en mobiltelefon fick högre andel döda spermier än den obestrålade kontrollgruppen. Manikowska-Czerska et al. visade redan 1983 att spermieproduktionen sänktes hos möss som bestrålats under 30 minuter/dag i två veckor vid icke-termiska nivåer och förutom sänkt spermieantal observerade forskarna även kromosomförändringar i spermierna. Dessutom noterade forskarna att när de bestrålade mössen parades med obestrålade honor, blev resultatet ett större antal missfall än normalt. Grekiska forskare (Panagopoulos et al 2006) fann att 63% av äggen hos bananflugor som bestrålats från en GSM-900 telefon 6 minuter om dagen i 6 dagar drabbats av celldöd. I de oexponerade kontrollflugorna var motsvarande andel 8%, vilket är normalt. Grekiska forskare (Magras et Xenos 1997) fann att möss som sattes i en antennpark fick allt färre ungar och efter fem kullar var mössen sterila. Strålningsnivån var mellan 1,7 och 16 mW/m2 det vill säga vid de nivåer som numera inte sällan uppmäts i människors bostäder.

Mona Nilsson Februari 2008